Hur kan museer ta sig ur sina bekvämlighetszoner, skapa engagemang och meningsfulla relationer med sina publik? Kan digitala interaktioner omdefiniera våra sätt att relatera till museisamlingar? Johan Lindblom bokade ett samtal med Abhay Adhikari, grundare av det globala Digital Identities Programme, för att prata om värdet av att ta sig an olika perspektiv genom storytelling.
I vårt projekt kring att utveckla digitala upplevelser undersöker vi hur vi bygger relationer mellan Göteborgs konstmuseum och publiken på olika plattformar. För att hitta nya idéer och perspektiv följer vi flera projekt runt om i världen. NEO Collections-projektet i Tyskland som utforskar nya sätt att arbeta med museisamlingar – online och på plats – är ett intressant exempel. En för oss intressant fråga som Übersee Museum i Bremen har arbetat med är hur digitala tjänster och arbetsmetoder kan omdefiniera våra relationer till museisamlingar.
Übersee Museum genomför ett slags förändringsresa. Från att ha varit en plats för mångdisciplinär forskning inom etnologi, naturhistoria och handelshistoria håller de på att omforma sig till en mötesplats med fokus på samtal och upplevelser. Som en del av det arbetet har de skapat digitala residens för konstnärer med kopplingar till stillahavsöar och diasporagrupper med syfte att berika samlingarna med olika perspektiv och berättelser. De har skapat en dynamisk arbetsgrupp som har samarbetat för att utveckla innovativa metoder som kan bidra med nya perspektiven på deras samlingar.
Du har följt alla tre konstnärsresidensen och hur de utifrån olika perspektiv tagit sig an Übersees samling. Vad skulle du säga har varit utmaningarna för att få en mer konstnärlig och kanske också emotionell ingång till samlingarna? Och, vilka har vinsterna med detta arbete varit?
– Det är intressant att du benämner det som en utmaning. Vilket i och för sig inte är ett ovanligt sätt att tänka. Innan vi lanserade residensprogrammet ägnade vi flera månader åt att utforska nya perspektiv tillsammans med kritiska vänner från runt om i världen. Det var viktiga samtal som också hjälpte oss att rama in syftet på ett nytt sätt. Det gjorde att introducerandet av konstnärliga och emotionella perspektiv inte framstod som ett motsatt eller alternativt sätt att arbeta, utan helt enkelt som en utvidgning.
I själva residenset pratade vi om att vi skulle arbeta i upptäckarläge snarare än leveransläge. Vi var nyfikna på vart processen skulle ta oss, snarare än att vara oroliga för vad som skulle kunna hända. Alla inblandade – kollegor på museet, konstnärerna och de kreativa teknikerna som parades ihop för att utveckla idéer till prototyper – uppmuntrades till att bejaka upptäckarläget. Vinsterna med detta var inte minst att vi arbetade på ett mer människocentrerat sätt. Titta gärna på denna intervju med Faiza Sultan Khan och personalen på Übersee Museum för att se vad jag menar.
Du arbetar utifrån en processinriktad metod med många små steg snarare än ett stort, och vill ofta starta det digitala förändringsarbetet småskaligt snarare än genom stora projekt. Vilken filosofi ligger bakom detta?
– Ett digitalt projekt handlar också om människor. Oftare än inte involverar sådana projekt mångdisciplinära arbetsgrupper som ska samarbeta för första gången. Folk behöver lära känna varandra och bli bekväma med att det finns olika sätt att arbeta. De behöver lära sig hur de kan dela med sig av sin expertis. Genom att bryta ner projekt i många små steg skapar jag tillräckligt med tid för de inblandade att ta till sig det nya arbetssättet. Dessutom kan det kännas ouppnåeligt att arbeta mot ett stort mål, medan vi kan kvantifiera och göra framgången i varje litet steg tydlig.
Detta arbetssätt är baserat på det sjutton månader långa DigiTrans-projektet som jag genomförde för den Dortmunder U-finansierade stiftelsen Beisheim. Läs gärna mer här om det projektet.
Tillsammans med kultursektorsanställda från hela Tyskland utforskade vi hur den agila filosofin kan anpassas till kultursektorn, och utvecklade en verktygslåda. Några av verktygslådans huvudprinciper är att bygga projekt runt motiverade individer, och att hålla det enkelt.
Du använder ofta storytelling-metoder i dina projekt. Vad skulle du säga är de övergripande fördelarna med digital storytelling?
– Internt kan ett berättardrivet anslag hjälpa varje medlem i arbetslaget att skapa en personlig relation till projektet. Det öppnar ett rum där känslor är välkomna. Ofta när man arbetar med en institution uppfattar medarbetarna det som om de måste hålla sina känslomässiga reaktioner utanför arbetet, vilket inte är vettigt när man har att göra med människor som ju faktiskt är passionerat intresserade av sina jobb.
Om man ser det utifrån publikengagemang kan storytelling tillåta oss att leka med en berättelses skala och igenkänningsfaktor. Den kan rymma flera olika perspektiv. Det hjälper en att tänka på hur projektet kan skapa meningsfulla resultat inte bara för den egna institutionen utan även för slutanvändarna. Jag designade ett experiment för ett landsbygdsinriktat medieföretag i Indien som övertygande illustrerar effekten av ett sådant arbetssätt. Kika gärna mer här om det experimentet.
Vi arbetar med ett projekt för Göteborgs konstmuseum där vi utforskar digitala relationer och hur vi kan stärka de digitala upplevelserna av museet – relationerna mellan museet och publiken, och mer precist vilka slags berättelser från museet publiken finner engagerande. Vad tror du är nyckeln till att bygga hållbara relationer mellan museet och publiken i digitala rum?
– Bara för att det är ett digitalt projekt ska ni inte låta det digitala få företräde framför mänskliga relationer. Innan ni drar in publiken bör ni ta er tid att försöka förstå vilken makt och vilka privilegier som ni och er institution besitter. När ni sedan börjar bryta ner ert projekt i mindre delar är det viktigt att tänka på hur ni delar med er av detta. Man kan känna sig defensiv och obekväm, men möjligheten att bygga öppna, ärliga och tillitsfulla relationer gör det värt det.
Det är naturligtvis tips som vi tar vidare med oss i projektet. Är du mer intresserad av vårt arbete med digitla relationer och förstärkta museiupplevelser? Kika gärna här för fler artiklar och presentationer.
Abhay Adhikari är grundare av Digital Identities, ett globalt program för att skapa nya modeller för delaktighet och sociala effekter. Han har drivit Storytelling Labs i tretton länder inom såväl privat, offentlig som kultursektorn. Aktuella projekt inkluderar ReVisionX – ett mentorsprogram som fått finansiering från Soziokultur. Abhay leder även Urban Sustainable Development Lab och the Careview Project som hjälper städer att hantera social isolering och är medfinansierat av Europeiska rymdorganisationen.
Johan Lindblom är digital kommunikatör för Göteborgs museer och konsthall
Toppbild:
Afrikansk mask från samlingarna på Übersee-Museum, Bremen. Foto Volker Beinhorn. CC-BY-SA 4.0.