Under hösten har projektet Digitala relationer varit del i ett samarbete med Chalmers tekniska högskola och institutionen för teknikens ekonomi och organisation som ger en introduktionskurs i Design Thinking för mastersstudenter. Här kikar vi närmare på processen och det vinnande förslaget från studenterna utifrån uppdraget att skapa relevans och relationer för ett stängt museum.
Design Thinking är en metod som utvecklades i USA i början av 00-talet. Den går ut på att utveckla organisationers innovationsförmåga genom att inspireras av hur designers tänker, arbetar och angriper problem. Viktiga delar är ett användarcentrerat perspektiv, experiment samt att visualisera och skapa prototyper för att snabbt kunna testa idéer och koncept med användarna.
Ofta beskrivs Design Thinking utifrån fem steg. Först (1) måste man sätta sig in i sina användares behov genom att ge sig ut och prata med dem, för att sedan (2) sammanställa och definiera behoven. Ofta sammanfattas användarbehoven med hjälp av en eller flera persona som representerar en idealtypisk användare. Därefter gäller det att (3) generera idéer som skulle kunna tillfredsställa de valda personas behov. Idéerna utvärderas sedan genom (4) skapandet av enkla och testbara prototyper, som sedan (5) testas på faktiska användare. Som i alla innovationsprocesser gäller det att gå fram och tillbaka och upprepa (iterera) prototyper, utvärderingar och tester för att se vilka lösningar som bäst tillfredställer användarnas behov. Som den som följt denna blogg kan se är detta ett arbetssätt som inte minst IT-branschen tagit till sig och som därmed är hemtamt för dem som arbetar med digital utveckling.
Chalmerskursen i Design Thinking vänder sig till masterstudenter från alla olika inriktningar som finns på högskolan. Under en halv termin får deltagarna på halvfart (7.5 hp) både lära sig om metoden, och genom en gruppuppgift testa den utifrån en ’beställning’ från någon faktisk verksamhet i Göteborg.
Den studentgrupp vi lottades ihop med fick utmaningen ”hur kan Göteborgs konstmuseum arbeta digitalt för att vara socialt relevant och behålla relationer när det fysiska museet kommer vara stängt”. I sann designtänkande anda ifrågasatte de om lösningen måste vara digital och gav sig i stället ut för att tala med människor om deras behov och önskningar.
De kom fram till att det digitala bara är en dimension av vad som behövs, och arbetade därifrån vidare med tre personas för att skapa idéer kring hur de skulle kunna möta konstmuseet utanför det stängda huset.
Utifrån dessa idéer stämde de av med oss som givit utmaningen för att få inspel kring hur det skulle gå att få med så många idéer som möjligt i en gemensam lösning som samtidigt hade just Göteborgs konstmuseum som tydlig avsändare. Studenterna satte sedan igång med att utveckla och testa prototyper:
En tydlig utgångspunkt från deras intervjuer med såväl besökare som icke-besökare i staden var att det behövdes en kombination av fysiska och digitala uttryck för att engagera användarna. När de funnit ett format som de trodde på gick de ut och genomförde tester med personer som liknade de tre personas de utvecklat. Det visade sig att 90 % av de tillfrågade tyckte att den prototyp de skapat var intresseväckande och kunde göra museet socialt relevant. Därmed var det dags att gå från prototyp till färdigt förslag.
Konceptet döptes till Art in the Dark och bygger på att projicera verk från museets samlingar såväl på det stängda museet som på andra kommunala fasader i Göteborg så att museet kan synas också i stadsdelar där det inte brukar finnas.
Projektionerna leder med hjälp av en QR-kod in besökarna till museets webplats där de kan ta del av information om verket, lyssna på fördjupande podcast-avsnitt, tävla i digitala quiz om verket i fråga och också rösta om vilka verk som ska bli nästa projektion. Där finns också en karta med en föreslagen stadsvandring för att se övriga aktuella projektioner.
Det färdiga förslaget presenterades tillsammans med övriga studentgruppers för en jury bestående av representanter för de organisationer som samverkat med kursen samt några experter på designtänkande. Det var imponerande att se hur långt alla grupperna kommit under den relativt korta kurstiden, och hur proffsigt de pitchade sina förslag i enlighet med metoden. Det visar hur ambitiösa studenterna varit, men också på potentialen i designtänkande som handfast metod för innovation.
Allra bäst tyckte juryn om gruppen Pasta Exams som utvecklat konceptet Art in the Dark för Göteborgs konstmuseum.
Det finns mycket i förslaget som ligger i linje med vad vi kommit fram till genom vårt arbete i projektet. Att studenterna utan några särskilda kunskaper om museer eller konst kunnat nå detta resultat visar inte minst på den breda användbarheten av designtänkandets fem steg. Det kan rent av vara en fördel att inte ha några förutfattade meningar om användarnas preferenser och behov.
I det är fallet är de intervjuades vilja att också kunna möta Göteborgs konstmuseum i den fysiska staden även när museet är stängt viktig för oss att ta fasta på. Att Inte helt separera det fysiska och digitala är dessutom helt i linje med vad vi tidigare här på bloggen talat om som digilogt och transmedialt. De digitala relationerna förstärks av fysiska fästpunkter och uttryck. De föreslagna projektionerna runt om i staden är också ett lite överraskande sätt att möta museet på hemtama platser där det kan vara lättare för fler att upptäcka museet och gradvis engagera sig i det digitala innehållet.
Vi kan bara tacka för den fantastiska insatsen och ta med oss deras idé in i det vidare arbetet att hålla museet digilogt relevant!
Läs gärna mer om projektet Digitala relationer här.
Klas Grinell, utvecklingsledare, Göteborgs museer och konsthall