Göteborgskoloristerna skildrande västkusten på ett uttrycksfullt sätt, med ett måleri som bär spår av en längtan efter det naturliga och den frigjorda människan.
Få konstnärer har skildrat västkusten så frekvent som göteborgskoloristerna. Mest produktiv som landskapsmålare var Inge Schiöler, särskilt under 1960-talet då han målade utomhus på Sydkoster i ett rasande tempo. Hans måleri från 1930-talet är mer stillsamt men likväl koloristiskt uttrycksfullt, vilket flera motiv från Bohuslän och Stockholm vittnar om. Under denna tid tillkom också de intima modellmålningarna. I de sena verken är penselskriften ivrig och färgen uppdriven till högsta intensitet. På dagliga vandringar fann Schiöler nya perspektiv där solljuset glittrar i vattnet och havet möter skärgårdens kala klippor.
Andra göteborgskolorister skildrade också västkusten, särskilt Bohuslän. Ivan Ivarson och Ragnar Sandberg målade på Stenungsön, Karin Parrow på Islandsberg. David Larsson samlade en konstnärskoloni i Slussen på Orust, där han växt upp. Carsten Hvistendahl målade på Fläskö utanför Fjällbacka. I Kungälv hade tidigare några av göteborgskoloristernas föregångare samlats. Andra platser längs västkusten som lockade var Hanhals i Halland där en konstnärskoloni uppstod på Ansgarius Börjessons familjegård, och Hovs Hallar i Skåne där Nils Nilsson hade sommarateljé.
Skimrande västkust
Västkustmiljöerna hade stor påverkan på göteborgskoloristerna och deras efterföljare. Man har talat om ”skimrande västkust”, ett begrepp som hänvisar till konstnärernas gestaltning av det särskilda ljus som uppstår nära havet när solljuset bryts av fukt och vattenspeglar.
Göteborgskoloristernas måleri kan skrivas in i en impressionistisk landskapstradition med flyktiga penseldrag, men utvecklades till ett mer expressivt uttryck med starka färger. Måleriet bär spår av längtan efter det sinnliga och naturliga och är därmed delaktigt i en primitivistisk och vitalistisk strömning. Inte minst Ivarson och Sandberg använde badmotivet för att gestalta den frigjorda människan, naken och ursprunglig, utan hämningar. Detta intresse sammanfaller med en tendens inom litteraturen vid samma tid, exempelvis hos Harry Martinson.
Toppbild: Installationsbild, Den underbara färgen. Göteborgskolorismen i nytt ljus, Etagerna, Göteborgs konstmuseum. Foto: Hossein Sehatlou.