Sovande flicka omgiven av skogstroll
Det är inte de smaragdgröna bäckarna, inte mossan, inte ljuset som silas ner mellan de svulstiga träden, inte den genomblåa himlen, inte den honungsgula, inte den flytande rosa himlen, inte den som de drömmer om, svalt försvinner i. Det är den om natten, det lila, sedan svarta, det är den då skuggorna är som svagast och natten är den vackraste ogenomträngliga slöjan. Det är som flickorna som nätterna som regnbågen i bäcken så svart. Det är den då hon viskar så hennes fnasiga läppar liksom de torra löven och barken och kottarna, knastrar mjukt under kroppen, i tungan, i trumhinnorna. En bön om att natten aldrig skulle mynna ut i det blixtrande ljuset, en bön om att nattdjuren evigt skulle omsluta flickorna som nätterna som regnbågen i bäcken så svart. En bön om att pupillerna skulle rinna ut i natten och natten rinna in i pupillerna, en bön om att med samma pupiller lägga sig i den svarta mossan och titta på de stilla trädkronorna som breder ut sig som en rymd i natthimlen.
Lyssna på en uppläsning av texten
Donia Saleh, född 1996 i Uppsala, bosatt i Göteborg, har gått masterprogrammet i litterär gestaltning vid Akademin Valand. Hon debuterade med romanen Ya Leila i år på Albert Bonniers förlag.