Klas Grinell ger sig ut till Lindholmen för att träffa Carl Heath, senior forskare som bland annat regelbundet medverkar i Riksantikvarieämbetets museipanel, och diskutera nya perspektiv och meningsfulla digitala miljöer bortom sociala mediers kommersiella plattformar.
Mycket av det Carl sysslar med handlar om digitala relationer. Han är senior forskare på enheten Teknologier för interaktion vid Sveriges forskningsinstitut RISE. Han gör podcasten Livslångt med Katarina Pietrzak och Lars Lingman, samt Tredje Uppgiften ihop med Jonas Linderoth. Han är också anknuten som Mid-Career Fellow vid Internet Society, och medverkar i Riksantikvarieämbetets museipanel. Mot den bakgrunden ville vi höra mer om hur han ser på för oss viktiga frågor och tog oss ut till Lindholmen på Hisingen i Göteborg där Carls enhet håller hus och för att diskutera relationer ur ett digitalt perspektiv.
Den övergripande frågan vi bjöd in Carl att reflektera kring var hur allmänna institutioner som museer kan navigera bland kommersiella plattformar och andra potentiella digitala torg. Hur kan bildningsinstitutioner utveckla och fördjupa digitala relationer till medborgarna på demokratifrämjande sätt?
– Alltför ofta ser man offentliga aktörer som ser närmar sig det digitala inom ramen för en producent-konsument-relation. De ser då på sig själva som producenter av digitala tjänster. Men i relation till våra offentliga institutioner så är vi inte bara konsumenter, utan framför allt medborgare, öppnar Carl i ett längre resonemang.
– En medborgare konsumerar inte enbart tjänster, hen har medbestämmande och är delaktig i staten och det offentliga. I handhavandet av sina fysiska platser kan man se att de är formade av en relation till medborgare. Vi har inte hittat hur den relationen mellan stat och medborgare ska ta form i det digitala. Det är centralt för att skapa en fungerande digital offentlighet där vi även i våra digitala liv kan främja medborgarskap, och ett samhälle där alla invånare kan vara delaktiga.
Det här är ett problem som växt fram genom hur man valt att förhålla sig till sin digitala roll. Omkring år 2010 kunde en förändring observeras, vilket kan ses till exempel i Göteborgs stadsbiblioteks webbplats som då började länka till sociala medier. Det var ett på alla sätt rimligt steg, framhåller Carl, men samtidig ett med tydliga konsekvenser. I och med det blev man inramad av kommersiella logiker där stora företag med regelverk som speglar amerikanska konsumentmönster och könsnormer sätter gränser till exempel för vilka slags bilder som får visas. Det är en större inskränkning av konstens frihet än vad politiska initiativ lyckats få till.
Påverkan utan transparens
Det finns heller ingen transparens kring vad som styr urvalet av vad som når igenom och möter konsumenterna av sociala medier. Algoritmerna är affärshemligheter och ingen kan avkoda hur de olika företagen vill påverka sina konsumenter.
– I och med TikTok har de ledande plattformarnas påverkan blivit än starkare och mer svåravkodad. På till exempel Youtube har man hittills fått ett urval av förslag i form av en scrollbar lista, men det har också funnits en tydlig öppen sökfunktion där konsumenten själv haft agens att välja. Nu går även Youtube och Instagram alltmer över till att skapa ett flöde likt TikTok där man direkt kommer in i filmer och bara kan svajpa vidare. Konsumenten blir en alltmer passiv mottagare av ett budskapsflöde vars påverkanssyften ligger fördolda, säger Carl.
Samtidigt har inte minst Facebooks dominans minskat de senaste åren och kanske är det är inte lika tydligt att det finns något heltäckande socialt medium längre?
– Det är bra! Det öppnar för möjligheterna att etablera fler digitala platser, också sådana som lämnar producent-konsument-logiken och kan vara mer samproducerade och burna av civilsamhället. Men det behövs också politiska investeringar i digitala offentliga platser där vi kan verka som medborgare, menar Carl. Offentlig kommunikation till medborgarna bör inte ske i privata, kommersiella kanaler. Det är viktigt det offentliga samtalet och myndighetskommunikation går att ta del av på digitala platser som ägs av det offentliga.
Digitala parkmiljöer
Det kommer också krävas innovativa sätt att utveckla hur offentliga digitala rum ska förhålla sig till privata aktörer. Kanske ska man betrakta IT mer som en slags park- och naturförvaltning som skapar och upprätthåller tillgängliga och trivsamma platser för medborgarna och staden, reflekterar Carl. Till exempel laborerar aktörer som digidemlab.org med intressanta digitala verktyg för stärkt medborgarskap. Ett annat är initiativ om civilsamhällets digitala platser i ett projekt vid namn Smalltown.
– Det är viktigt att inte betrakta IT och digitalisering som ett rent tekniskt problem. Det handlar lika mycket om demokrati och samhällsbyggande. Där kan museer och konsthallar spela viktiga roller som arenor där nya former kan prövas och utforskas på ett öppet och kreativt sätt. Det är lika viktigt i den digitala som i den fysiska staden att erbjuda arenor där människors skapande kan få plats. Det gamla uttrycket ”vi har ingen lokal” gäller även i de digitala rummen. Här finns stora möjligheter att bygga upp digitala platser som kan fungera som fönster ut till andras skapande, säger Carl.
Meningsfulla sammanhang
Mycket tyder som redan sagts på att de stora sociala medierna som Facebook, Twitter, Instagram håller på att förlora sin dominerande ställning. Plattformar som på något vis hela tiden har skapat en illusion av att vi delar en plats. De flesta ser ändå bara några hundra andra användares aktiviteter, även om flera miljarder använder samma plattform.
– Människor har alltid hittat intressanta sammanhang och kommer göra så även i fortsättningen. Allt behöver inte finnas på samma plats. Hur folk hittar till meningsfulla sammanhang är fortfarande svårfångat och bara delvis beroende av algoritmer. Den viktigaste hitta-funktionen har alltid varit att någon man litar på tar del av eller rekommenderar något.
Det är lätt för till exempel ett museum att känna att man måste vara på sociala medier för att synas – för att publiken ska hitta till oss. Men det är lika viktigt att se värdet av att bygga en egen digital hemvist som också kan fungera som en plattform för kommentarer, interaktion och relationsbyggande. En plats som det är lätt att röra sig till och från och som stärker användarens agens genom låga trösklar för att engagera sig; där man kan rekommendera och tala för sådant man gillar, och interagera med andra.
Carl Heath nämner The Verge och deras nygjorda webbplats som ett inspirerande exempel, eller Södertälje kommuns Södertäljeapp eller community-sajten www.newpublic.org
Läs mer om projektet Digitala relationer här.
Klas Grinell, utvecklingsledare Göteborgs museer och konsthall