Att skapa engagemang på Instagram
Hur använder museer sociala medier för att väcka intresse och engagera publiken? Karin Wagner, professor i konst- och bildvetenskap på Göteborgs universitet, delar med sig om vad hon har upptäckt när hon följt några internationella museers kommunicerar på Instagram.
Karin Wagner är professor i konst- och bildvetenskap och har under många år forskat inom områdena fotografi, nya medier och visuell kommunikation. Hon har dessutom undervisat i kurser om visualisering, filmskapande och interaktionsdesign. Förutom att vara handledare i ämnet konst- och bildvetenskap har hon även varit handledare för doktorander i digital gestaltning på Chalmers och på Akademien Valand.
Första gången hon hade tankar om att studera museers webbaserade förmedling var 2004, men då fick hon avslag på sin projektansökan. Sedan dess har hon bland annat varit med i projektet kring digitalisering av Ivar Arosenius-samlingarna på Göteborgs konstmuseum. Nu är vi väldigt glada över att ha med henne i projektet Digitala relationer.
Karin har tittar på hur stora museer som Museum of Modern Art och Metropolitan Museum i New York, Rijksmuseum i Amsterdam, National Gallery och Victoria & Albert i London använder Instagram för att skapa intresse och kunskap om sina samlingar.
Vad är det de lägger upp, hur använder de konstverk, vad har de för tilltal och andra frågor diskuterade vi utifrån Karins omvärldsspaning på vårt senaste projektmöte. Vi fastnade för några exempel som visar på olika infallsvinklar och tilltal.
Karin visade denna 1.11 minuter långa instagramfilm från National Gallery.
Visa detta inlägg på Instagram
Frågan är ganska typisk för den slags tilltal som funkar på Instagram – Varför är det så mycket naket på museet? Även om det är en ganska traditionell konsthistorisk presentation av vad som framstår som en museipedagog är tilltalet lite rappare och mindre ärevördigt än vad det kanske skulle vara i museisalen eller i en text på hemsidan som liksom denna post vänder sig till en bred allmänhet. Men plattformen kräver en viss anpassning till det sätt att kommunicera som användarna förväntar sig där. Och ger därmed också möjligheter att berätta på ett mer informellt sätt, enligt Karin.
Museipedagogen är filmad med en ganska skakig mobil vilket ger känslan av att vi som tittare är med i rummet. Det liknar många privata användares instagramposter, snarare än tv-mässiga produktioner. Konstverken som korsklipps in i presentation är emellertid högupplösta och visas i zoomningar och närbilder. Guidens lilla föreläsning är textad och filmen har bakgrundsmusik. Det kan se ganska enkelt ut. Men funderar man lite på vad de faktiskt gör lägger man märke till hur filmen är klippt efter rytmen och de specifika detaljer som nämns i talet och texten. Det är en väl förberedd och genomtänkt illustrering av föreläsningen som lyfter fram exempel och ger detaljer. När guiden säger knä zoomas ett anatomiskt skickligt målat knä in. Kort, engagerande och koncist ger inlägget ett antal förklaringar till varför det finns så många nakna kvinnor i klassisk konst.
I andra inlägg från National Gallery är konstverken i mer exklusivt fokus och de lägger istället på pratbubblor och textrutor som tillsammans med uppläsning av texten zoomar in på detaljer av verket som avkodar innebörder, presenterar enskilda figurer och pekar ut vad som ansetts vara av extra intresse just i detta verk. De börjar dessutom ofta i en fråga. Varför är det så här? Vad gillar du?
Det är på många sätt traditionell konsthistorisk förmedling, men utifrån det valda mediets möjligheter och publikens intressen och vanor.
Ett annat exempel som Karin tog upp var nederländska Rijksmuseum. Där har man för en på vissa sätt liknande instagrampost i serien ”Konstverk X på 60 sekunder” bjudit in skådespelaren Nasrdin Dchar för att berätta om ett känt konstverk i samlingarna.
Visa detta inlägg på Instagram
Rijksmuseum utgår ofta från sina ikoniska verk i sociala medier. Här berättar Dchar dramatiskt, nästan hetsigt om hur verket Den hotade svanen (ca 1650) av Jan Asselijn bör förstås. Dchar börjar med att förmedla sin egen fascination för verket för att sedan ganska snabbt gå över till att tala om verkets kontext och historiska betydelse.
Till skillnad från National Gallery så har Rijksmuseum starkare fokus på personen och hans berättelse om konstverket. Inlägget är mallat efter hur egenproducerat material på Instagram brukar se ut. Det är inte så slickt, och berättelsen drivs av dramatisk musik och tempo, tempo, tempo. Snarare än att tala till en föreställd grupp eller vag allmänhet tar skådespelaren plats, lutar sig fram och vänder sig liksom till en enskild mottagare.
Koncept, tilltal och format
Rijksmuseum är duktiga på att välja ett tilltal som är anpassat till kanalen, anser Karin. De vågar vara roliga och lättsamma, utan att förlora trovärdigheten. Genom att ofta använda kända nederländska konstverk tydliggör de samtidigt vilken avsändaren är. Även de ställer ibland frågor.
Här är det intressant att fundera: Vad vill man åstadkomma med sina frågor i sociala medier? Handlar det om att skapa relation mellan de som är aktiva i kommentatorsfältet eller till själva museet? Vad kräver det av närvaro för att kunna svara på följdfrågor och viljan att få till ett samtal? Ska museet vara med eller bara skapa förutsättningar för andras samtal? Det bör man tänka igenom, och ställa frågan på rätt sätt. För dem som vill veta mer, och för att leda intresset vidare har Rijksmuseum alltid med en länk till mer information på hemsidan.
Ett annat av deras återkommande format är den klassiska finn fem fel. De går då in och ändrar i ett konstverk och frågar helt enkelt efter vad som inte stämmer med originalet med en uppmaning att dela vad du hittar i kommentarsfältet. Det är ett lekfullt sätt att sporra folk att titta närmare, eller att söka reda på bilden i digitala samlingen för att kunna jämföra.
Genomtänkt, lättsamt och lekfullt
Etablerade sociala medie-format kan alltså vara både lättsamma och effektiva sätt att fördjupa relationerna till konst och specifika museer. Samtidigt är det tydligt att det till synes lekfulla och snabba bygger på gedigen research, välformulerade texter, genomtänkt klippning och professionell hantering och ibland bildmanipulation av digitiseringar av konstverk från samlingarna.
I det snabba flödet som råder på till exempel Instagram gäller det att fånga besökarnas uppmärksamhet och få dem att stanna upp en stund och ta till sig museets budskap. Kanske inspirerar det till ett besök på det fysiska museet och skapar ett intresse för konst?
Under 2022 arbetar Göteborgs museer och konsthall med ett forsknings- och utvecklingsprojekt för att förstärka den digitala museiupplevelsen. Läs mer om projektet här.
Klas Grinell, utvecklingsledare på Göteborgs museer och konsthall
Toppbild Sergei A.