Artboard 1
Möt Hilda Hellström – Göteborgs konstmuseum

Laddade tidslager mellan slump och forskning

Hilda Hellström arbetar ofta i ett gränsland – mellan konst och hantverk, mellan det naturliga och det artificiella, mellan slump och forskning. Hon är utbildad keramiker och har nått stor internationell kännedom med verk som bär spår av såväl historiska lager som samtida idéströmningar.

Organiska former och mönster, naturens myllrande utveckling och uppfinningsrikedom. En materialitet och en kreativitet. Allt det går att spåra i Hilda Hellströms konstnärskap. Men också den praktiska verkligheten och vardagen, hur former uppstår och kan användas. Hennes verk skapar en dualitet som rör sig mellan olika världar.

– Jag arbetar framförallt med gjutprocesser, som på olika sätt visar gjutmaterialets egna krafter. Exempelvis genom elastiska gjutformar eller infärgningstekniker som synliggör gjutmaterialets övergång från flytande till fast. Det skapar ofta ett organiskt uttryck. Samtidigt arbetar jag med symmetri och geometri och intresserar mig för vad som finns i spänningsfältet mellan det kontrollerade och det som slumpen framkallar.

Hilda Hellström, Frans af Assisi, 2020. Jesmonite. Foto Magnus Gotander.

 

Naturen verkar ofta ta plats i dina verk. Samtidigt som du också arbetar med syntetiska material. I det mötet uppstår något som adderar ytterligare ett lager av mening. En spänning eller friktion. Eller ett dynamiskt växelspel. Hur tänker du kring det?

– Det var inte så länge sedan begreppet ”natur” innefattade hela vår materiella värld, det vill säga allt det som inte är själsligt eller metafysiskt, ett förhållningssätt jag återknyter till i mitt arbete. Om du går in i materialens mikrokosmos är det svårt att dra en gräns för när någonting övergår från naturligt till syntetiskt.

Urnor, kärl och olika fat för tankarna till arkeologiska fynd. Och med en verkstitel som ”Sediment” närmar vi oss geologi. Man kan också spåra ett intresse för antropologisk forskning, vetenskap och historia i dina verk. Kan du berätta lite om det?

– Det handlar om att material och objekt bär på historia, som kan läsas utifrån natur- och kulturhistoriska perspektiv samt utifrån personliga erfarenheter. Det handlar också om tidslager och hur vi på olika vis laddar material och objekt, ibland till den grad att de blir mytologiska för oss.

Hilda Hellström, Reflecting on the Contemplated, 2017. Foto Magnus Gotander.

 

Det finns ett narrativ i dina verk, som om en underliggande berättelse ligger dold i verken. Funderar du själv i sådana termer under skapandeprocessen?

– Ja, väldigt mycket. Det ligger en implicit berättelse dold i allt runtomkring oss, ofta lyfter jag bara fram det. Jag hoppas att betraktaren kan skönja en vördnadsfull intention i mina verk.

Du fick Sten A Olssons Kulturstipendium 2014. Hur ser du tillbaka på det? Hade det någon särskild betydelse?

– Jag hade tagit examen två år tidigare och visste inte att jag fanns på radarn för Stenas kulturstipendium. Sedan tonåren har jag besökt stipendiaternas utställningar i Stenasalen, så självklart betydde det mycket.

Hilda Hellström (f. 1984) är keramiker. Hon är utbildad vid Beckmans designhögskola i Stockholm och Royal College of Art i London. För sitt projekt The Materiality of a Natural Disaster skapade hon konst med lera som blivit radioaktiv efter kärnkraftsolyckan i Fukushima och fick stor internationell uppmärksamhet. Hon tilldelades Sten A Olsson Kulturstipendium 2014 och medverkar i utställningen Mot en annan värld. 25 år av svensk samtidskonst – Sten A Olssons Kulturstipendium som visas på Göteborgs konstmuseum mellan 30 oktober 2021 – 13 februari 2022.

Genom att fortsätta använda denna webbplats godkänner du användandet av kakor. Mer information

Dina kakinställningar för denna webbplats är satt till "tillåt kakor" för att ge dig den bästa upplevelsen. Om du fortsätter använda webbplatsen utan att ändra dina inställningar för kakor eller om du klickar "Acceptera" nedan så samtycker du till detta.

Stäng