Medicinhistoria, anatomiska modeller och undersökningar av normer och ideal. Magnus Wallins konstnärskap undersöker begrepp som utsatthet, det främmande och defekta i hypnotiska mediaverk.
I Magnus Wallins verk Elements från 2011 pågår en dödsdans som trotsar alla naturlagar. Skelettdelar rör sig bland molnen och virvlar ned mot jorden i en dynamisk förening av medicinhistorisk undersökning och samtida populärkultur. Verket visas just i utställningen Play – videokonst ur samlingen på Göteborgs konstmuseum.
Genom ditt konstnärskap löper en råd tråd från både konst- och medicinhistoria och läkarkonst med kroppsdelar, organ och vätskor till samtidens ideal kring kroppar, normer och olika typer av utsatthet. Är det något som du medvetet undersöker?
– Med mina arbeten tar jag utgångspunkt i förhållandet till idéerna om ett smärtfritt utopiskt tillstånd, likt en vision om paradiset med dess estetiska konsekvenser – den defekta faktiska, smärtan. Jag ställer det i jämförelse med samhällets rationella synsätt i skapandet av normativa begrepp. Med konsekvenserna att utrota och förgöra något som uppfattas främmande, eller något defekt. Detta är idéerna om ett smärtfritt tillstånd, märkbart i de medicinhistoria verken.
I flera av dina verk finns mer eller mindre tydlig inspiration från konstnärer som Hieronymus Bosch och Albrecht Dürer från 14 – 1500-talet. Vad är det du hittar där som liksom triggar dig?
– Inför EXIT (1997), min första 3D-animerade film, sökte jag efter en relevant referens till de åtta karaktärernas kroppsliga defekter. Jag ville skapa en komprimerad berättelse om de defektas historiska utsatthet. Det var viktigt att försöka finna en historisk referens, ett sakligt dokument. Det äldsta dokumentära materialet som jag upptäckte, var några skisser av Hieronymus Bosch (1400-talet) på defekta personer. Skisserna hade dokumentär karaktär, vilket var viktigt. De var inte från någon målning där de defekta personerna oftast är illustrerade som onda karaktärer. Genom en högtalarbeklädd korridor med applåderande ljudmassa, jagas de åtta karaktärerna av en helvetets eld och flyr mot en inkommande helikopter. Ett befängt spel …
Döden är ofta närvarande i dina verk, inte minst i Elements. Varför är det ett motiv som är intressant att återkomma till?
– Jag intresserar mig framför allt för den medicinhistoriska visualiseringen av människokroppen i förhållande till den defekta, faktiska smärtan. Som exempel Andreas Vesalius De humanis corporis fabrica (1543).
I Elements kommer karaktärerna i filmen, ur anatomiska 3D-modeller. Dessa anatomiska 3D-modeller används i samtida anatomisk undervisning. Men i filmen Elements faller den medicinska historiens ordnade kroppar ur himlen, dissekerade som objektsform. De faller i flock i olika formationer igenom tyngdlagen. I rotationen uppstår subjektliknande beteenden när olika kroppsdelar sammanstrålar. Hästliknade karaktärer för samman kroppsdelarna till en cirkulär formation, likt en karusell. Det är en karnevalisk dödsdans av smärta och lust, fallande ner emot det faktiska.
Kan du berätta något om din arbetsprocess – från idé till hur den konkret börjar ta form som konstverk?
– I både mina objektbaserade verk och mina platsspecifika projekt, försöker jag oftast arbeta i skala 1:1. Det är ett realt förhållande till den kroppsliga skalan, till exempel blod, som är något pregnant och verkligt.
Det digitala språket är sin egen representation av möjligheter. I filmens narrativa moment, förstärks karaktärernas närvaro genom kroppsljud, andning, stönande, väsande, gråtande… Tillsammans skapas en sammansatt grundrytm som skall framkalla en trovärdighet av händelseförloppet.
Vad du arbetar du med just nu?
– Jag arbetar just nu med att introducera min senast filminstallation Echo (2021) som är en 2D och 3D-animerad film. 18.35 minuter, ljudlös med vertikal projektion. Echo härrör ur den visuella i bilden som kommer ur en dokumentation – en dokumentation av insidan från ett kranium som tidigare förtärts. Dokumentationen av materialet är igenkännande för kraniets insida, explicit i de spår av den hantering som urholkats. Ur närbildens visualisering omformas den animerade filmen och skapandet av materian. Filmen projiceras vertikalt, det vill säga en skulptural film. Med en stillsam kamera svävar denna transformering i människans egen materia, en skala i ett ljudlöst eko.