Under slutet av 1910-talet fick Charlotte Mannheimer en alltmer offentlig roll på den samtida konstscenen i Göteborg. Vid sidan av arbetet med galleri Ny Konst och sitt mecenatskap för de unga modernisterna ingick Mannheimer från 1917 i Göteborgs Konstförenings styrelse, ett uppdrag som hon hade livet ut. Under större delen av perioden var Mannheimer ensam kvinna i styrelsen. Konstföreningen höll en hög takt gällande tillfälliga utställningar. Här hade de unga konstnärerna möjlighet att få ställa ut sina verk även om den äldre konstnärsgenerationen också var representerad i programmet. En presentation av Isaac Grünewald och Sigrid Hjertén 1916 tillhörde en av de mer omdiskuterade utställningarna som även drog många besökare. Den moderna konsten provocerade en del av föreningens medlemmar och Grünewalds verk benämndes som ”utväxter vilka borde skäras bort för att konstens träd skulle hållas friskt”. Grünewald hade tidigt i sin karriär stöttats av Charlotte Mannheimer och Hjertén var ett av flera andra kvinnliga konstnärskap som Mannheimer ställde ut på galleri Ny Konst. I slutet av sitt liv var Mannheimer även ledamot i styrelsen för konstskolan på Valand, ett uppdrag som intresserade henne då hon oavbrutet stöttade nya konstnärsgenerationer.
