Charlotte Mannheimer hade en lång konstnärlig utbildning bakom sig med studier vid South Kensington Art School i London samt vid Konstakademin i Köpenhamn. Hon kom från en judisk familj och växte upp i London med en dansk far och en holländsk mor. Vid 18-års ålder flyttade hon med familjen till Köpenhamn där hon fortsatte sina konststudier som hon hade påbörjat i London.
Genom sitt giftermål med Otto Mannheimer kom hon så småningom att bosätta sig i Göteborg. På grund av olika privata och offentliga åtaganden blev det egna konstnärskapet periodvis nedprioriterat. Att som kvinna vid den här tiden kombinera moderskap, konstnärskap och styrelseuppdrag var säkerligen en utmaning. Mannheimers konst visades dock i ett flertal omtalade utställningar och hon tillbringade även några månader vid Henri Matisse konstskola i Paris 1909.
Mannheimers konstnärliga produktion rymmer framför allt porträtt och intima interiörer. Ofta beskrevs hennes konst som stillsam och dämpad med referenser till 1880-talets danska måleri. I utställningssammanhang fick hon huvudsakligen god kritik för hennes finstämda och nyanserade sätt att skildra människor. Kritikerna karaktäriserade ofta hennes verk utifrån att de hade en ”kvinnlig framtoning” och ”känslig kolorit”. Mannheimer ställde ut på Göteborgs Konstförening redan 1896 i en grupputställning. Det dröjde dock ända fram tills 1913 innan hon hade sin första separata utställning i staden. Under hösten 1918 ställde hon även ut på sitt nyöppnade galleri Ny Konst.
Mannheimer medverkade ofta i grupputställningar i olika konstellationer, exempelvis tillsammans med Birger Simonsson, Gösta Sandels och Sigfrid Ullman. Hon ställde även ut sin konst på utställningar som gjordes i regi av Föreningen Svenska Konstnärinnor, en konstnärsorganisation som bildades för att underlätta kvinnors medverkan i olika utställningar.