Vad betyder egentligen undergången? I samband med utställningen Apokalyps. Från yttersta domen till klimathot på Göteborgs konstmuseum reflekterar författaren och kulturskribenten Mattias Hagberg över hur vi genom historien har tolkat världens slut – från religiösa föreställningar om domedagen till dagens populärkulturella fenomen.
Apokalypsen är ett ständigt återkommande motiv inom såväl konsten som populärkulturen. I århundraden har konstnärer och författare skildrat världens slut – ibland som hotfull domedag, ibland som en möjlighet till återfödelse och nystart. Vi samtalar med författaren och kulturskribenten Mattias Hagberg om varför undergången fortsätter att fascinera. Han rör sig mellan religiösa föreställningar, populärkulturens domedagsfantasier och egna tips på verk som belyser apokalypsens många ansikten.
Varför tror du att apokalypsen är ett så återkommande tema i konst, litteratur och populärkultur?
– Jag tror att svaret är väldigt enkelt. Apokalypsen – det vill säga i betydelsen undergång, men också i betydelsen förlossning och återfödelse – är en sorts grundmetafor i den judisk-kristna kultursfären. Vi tänker gärna att tiden är linjär, att den har en början och ett slut, och att slutet är förknippat med våldsamma förkastningar och förvandlingar. Men vi tänker också att slutet är en rening och en pånyttfödelse. Under många hundra år, från antiken och fram till det moderna genombrottet var detta ett helt naturligt sätt att tänka. Självklart har det satt sina spår.
Vi ser ofta på apokalypsen med samtidens glasögon på nästippen. Kan du säga något om hur skildringar av världens undergång förändrats över tid?
– Apokalypsen var länge en rent religiös föreställning. Vid tidens slut skulle himmelriket bryta igenom och bli ett med riket på jorden. Övergången skulle präglas av krig, svält, sjukdom och annat elände (Tänk bara på apokalypsens fyra ryttare!) men resultatet skulle bli gott, ett rike utanför tiden, eller rättare sagt, efter tiden – ett lyckligt rike. Denna bild har sen överförts till sekulära sammanhang. Tänk bara på marxismen med sin idé om revolutionen som leder fram till det kommunistiska lyckoriket, eller på nyliberalismen med sin idé om frälsning genom ett ekonomiskt stålbad. I samtiden är övergången, det vill säga revolutionen, ofta förknippad med teknologiska språng. Tekniken ska uppenbara alla problem och sen lösa dem, en gång för alla.
Apokalyps betyder ju egentligen uppenbarelse, vilket inte behöver vara helt synonymt med domedagen. Vilken roll spelar hopp och återfödelse i apokalyptisk fiktion, jämfört med en mer renodlad undergång?
– Ja, apokalyps är ursprungligen ett grekiskt ord som betyder uppenbarelse, i betydelsen att världen ska avslöjas så som den egentligen fungerar. Slöjan ska dras av. Det är därför uppenbarelseboken heter som den heter. Apokalypsen är också från början en litterär genre, en litterär stil som föddes århundradena före och efter vår tideräknings början. I den här genren finns ofta en figur som får tillgång till världens hemligheter och som därmed kan rädda världen, en messias eller en Jesus, om man så vill. Det mönstret går igen i nästan all apokalyptisk fiktion. En mycket speciell person överlever och kan rädda det som blir kvar. I dag är detta påfallande ofta en person med stort tekniskt kunnande. Vi lever, som sagt, i en tid där tekniken ska rädda oss.
Finns det specifika apokalyptiska teman eller scenarier som är särskilt populära just nu, och varför tror du att det är så?
– Klimatet och AI dominerar så klart. Föreställningar om domedagen är ofta förknippade med samtidens rädslor – berättigade eller oberättigade sådana. Här finns nämligen en tröst. Undergången i vår kultursfär är ju också en pånyttfödelse, en räddning.
Har du några personliga favoriter inom apokalyptisk konst eller populärkultur som du kan tipsa oss om?
– Jag är väldigt förtjust i den amerikanske författaren Don DeLillo som ofta återkommer till undergången och apokalypsen i sina romaner. Framför allt skulle jag vilja tipsa om Noll K från 2016, där han på ett mycket smart sätt leker med föreställningar om undergång, pånyttfödelse och tidens slut.
Slutligen, har du något favoritverk i utställningen Apokalyps. Från yttersta domen till klimathot som du vill berätta om?
Jag tycker om nästan allt Roj Friberg har gjort, men i det här samman är Mörkerbomb självskriven. Jag har svårt att sätta ord på varför jag känner så. Kanske har det med människans märkliga förmåga att vilja förgöra sig själv att göra. För mig handlar bilden om detta.
Mattias Hagberg är romanförfattare, kulturjournalist och lektor i litterär gestaltning vid Göteborgs Universitet.
Tips! Till utställningen Apokalyps finns en omfattande katalog med nyskrivna essäer av ett flertal forskare och författare som ger olika perspektiv på temat inom bland annat konst, litteratur, film och datorspel. Katalogen finns att köpa i museibutiken och i vår webbutik. Läs mer om katalogen här.
Toppbild: Installationsbild ur utställningen, foto: Hossein Sehatlou