Ilon Wikland föddes 1930 i Tartu, Estland. Hon växte upp i den lilla staden Hapsal innan hon kom som 14-åring till Sverige. Hon började tidigt sin bana som illustratör och har varit yrkesverksam i över 60 år och illustrerat för ett stort antal författare. Ilon Wiklands egna bildberättelser är ofta självbiografiska där erfarenheterna av krig och flykt återkommande skildras. Genom sin varierade stil med barnets perspektiv i centrum har hennes bilder satt en standard för många efterföljande illustratörer i barnboksvärlden.
Hapsals dotter
1944 flydde över 30 000 personer från Estland till Sverige och Ilon Wikland var en av dem. 2024 är det 80 år sedan vad som kallas för ”Den stora flykten” från Estland under andra världskriget. Järnridån mellan Sovjetunionen och Västeuropa gjorde att det skulle dröja till 1989 innan hon besökte hemstaden Hapsal igen. Efter första återbesöket har hon återvänt flera gånger. Idag är Ilon Wikland en välkänd person i Estland. 2004 donerade hon över 800 bilder till den estniska staten vilket ledde till att museet och barnkulturhuset Ilons Wonderland öppnade i Hapsal 2009.
Ny tid, ny stil
Under de år som Ilon Wikland arbetat som illustratör har stilar och smak ändrats. Under 1950-talet var stiliserade raka linjer populära i barnböcker, som i Mio min Mio. I 1970-talets vardagsbejakande kultur bröt de klara färgerna och mjuka konturerna igenom, som i Visst kan Lotta cykla. Då ser vi hur Ilon Wiklands uttryck går i linje med samtida tecknare som bland andra Per Åhlin. På 1990-talet och tidigt 2000-tal kännetecknas hennes illustrationer av färgsprakande pastellmåleri och en ökad närvaro av subtila känslouttryck, som i Sotis. Ilon Wikland har förmågan att växla mellan stilar och visar stor kunskap och färdigheter i en rad olika material och tekniker. I utställningen ser vi exempel på bland annat teckning, akvarell, grafik, gouache, kollage, oljepastell och skrapkartong.
Mångsidig talang
Ilon Wikland har inte bara skapat bilder för barn. Illustrationerna för Hemmets Journal visar en helt annan sida av konstnärskapet än vad de flesta känner till och vi får se prov på hennes mångsidighet. Dessa illustrationer visar hur Ilon Wikland väljer stil och uttryck efter beställarens önskemål. Att möta kundens behov var alltid högsta prioritet. Under 1940- och 50-talet ville många tidningar ha illustrationer till noveller och reklam i realistisk stil. Stilen har likheter med den amerikanske illustratören Norman Rockwell, där det fotorealistiska närmar sig karikatyrer. Wikland ger dock bilderna ett utpräglat feminint perspektiv som speglar 1950-talets romantiska idéer om kärlek och moderskap. Ett visst mått av överdrift går att tolka in i många av dessa bilder. Illustrationerna ger en granskande blick på samtidens förväntningar kring hur en kvinna bör vara.
Bild på föregående sida: llon Wikland (bilden är beskuren). Fotograf: okänd.