Lätt, levande och med starkt uppdriven färghantering. Ivan Ivarsons verk Fruktskörd, St Georges-de-Didonne, är daterad till 1939, samma år som konstnären gick bort.
I juni 1937 begav sig Ivan Ivarson iväg på den resa till Frankrike som skulle bli hans sista. Han återvände aldrig utan dog på ett sjukhus utanför Paris efter att hastigt ha blivit sjuk.
Resan inleddes med en kortare sejour i Paris under sommaren 1937, innan Ivarson reste vidare till Saint-Geogres-de Didonne, en fiskeort norr om Bordeaux. Här fick hans måleri en ny inriktning. Färgintensiteten dämpades, det kom in mer jordfärger och ljusare toner i måleriet. Valören blev viktigare. Han målade ett flertal trädgårds- och strandmotiv i en impressionistisk stil.
Levande och dramatiskt mellan oro och idyll
Ett av dessa verk är Fruktskörd, St Georges-de-Didonne. Målningen är daterad 1939, det vill säga samma år som Ivarson dog. Den är alltså målad under våren. Bilden i liggandeformat visar en figur som klättrar på en gul stege mot ett högrest fruktträd. Figuren har en gul hatt, vit skjorta och ockrafärgade byxor. Man ser inte frukterna. Trädet, som står till vänster i bilden, är målat med kraftfulla grova penseldrag med stammen i brunrött och trädkronan i mörkgrönt och gulgrönt. Längs stammens vänstra sida finns en mättad blå kontur. Lövverket är målat med korthuggna rytmiska penseldrag. Färgen är bitvis mycket pastost pålagd. Marken nedanför är målad i mättat rött. Bortom denna finns en ljusgrön slänt ner mot stranden där vita gäss går på vågorna. Horisonten ligger i ett mörkt dis medan himlen flammar av rött, orange och vitt i virvlande penseldrag.
I jämförelse med Ivarsons måleri från omkring 1935, då han lade upp primärfärgerna i stora färgfält, är denna målning lättare och mer levande, nästan impressionistisk i penselföringen. Färgen är fortsatt uppdriven men i en rikare variation av toner. Den vardagliga scenen har med färgens hjälp förhöjts till romantisk dramatik med ett mått av naiv charm. Den sammanfattar Ivarsons teman: oro och idyll.
Ivan Ivarson växte upp i Göteborg där fadern var packmästare. Familjen bodde på Stampgatan. Ivarson studerade på Valand för Tor Bjurström 1922–1927. Otålig tilläts han gå sina egna vägar. Hans arbeten från Valandstiden har beskrivits som ”små lappar i svarta färger”. Det var först efter en vistelse på Franska rivieran med fästmön och Valandskamraten Märta Taube som Ivarson frigjorde färgen. Paret gifte sig i Paris 1928.
Efter en tid i Helsingör infann sig en lycklig målarperiod på Stenungsön i Bohuslän med nära umgänge med Ragnar Sandberg. Samtidigt stegrades Ivarsons färg till den för honom så karaktäristiska fyrklangen av mättade primärfärger och grönt. Efter att ha separerat från hustrun och sonen bodde Ivarson en tid i Köpenhamn men hyrde sedan olika ateljéer i Göteborg. Han målade utsikter mot kanalen och hamnen men också fantasier om familjelycka. Tillsammans med hustrun, som visade skulpturer, ställde Ivarson ut i Gamla högskolan i Göteborg 1931. År 1936 gjorde han två större utställningar på Färg och Form i Stockholm och Konsthallen Göteborg. Försäljningsframgången möjliggjorde Ivarsons sista resa till Frankrike i juni 1937. Där dämpades färgintensiteten, det kom in mer jordfärger och ljusare toner i måleriet. Under ett besök i Paris dog han hastigt på ett sjukhus i Courbevoie nordväst om staden.
Verket visas i utställningen Den underbara färgen. Göteborgskolorismen i nytt ljus.