TWO AMERICAN POLICEMEN, Skoghall 2000
I mitten av 1990-talet vistades Jörgen Svensson i USA och framför allt i San Francisco. Där kom han i kontakt med Anna Novakov, då professor i konsthistoria på San Francisco Art Institute samt Martin Guttmann, vid den tiden professor i filosofi vid Stanford University men även en av konstnärerna i konstnärsduon Clegg and Guttmann. De tre upptäckte snabbt att de hade ett gemensamt intresse i att arbeta med konst ute i samhällsrummet, i samspel med samhällets institutioner och medborgare. Detta var en tid före begreppet ”Relationell estetik” hade sett dagens ljus. Formerna för ett gemensamt projekt med denna utgångspunkt började ta form. Jörgen Svensson beskrev sin födelse- och uppväxtort Skoghall, en liten bruksort i Värmland där samhällets institutioner finns inom en mycket begränsad omkrets. Därtill fanns det redan via honom själv ett nätverk. Där skulle det vara möjligt att genomföra ett projekt av sådant slag. Av olika anledningar, främst det geografiska avståndet mellan San Francisco och Skoghall kom projektet i slutändan att ledas av Jörgen Svensson själv men i samarbete med olika företrädare inom kommunen. Tre internationella konstnärer bjöds in till projektet. Det var Alfredo Jaar (Chile/USA), Esther Shalev-Gerz (Frankrike) och Paco Cao (Spanien). Tillsammans med Jörgen Svensson skapade de fyra individuella projekt som på olika sätt samspelade med samhället. Namnet på projektet var Public Safety.
Alfredo Jaar byggde uppe en konsthall med material från det stora pappersbruket (ett av världens största) i Skoghall och placerade det på torget i samhället. I konsthallen curerade han en utställning med unga svenska konstnärer. Efter 48 timmar brände Alfredo ner konsthallen inklusive utställningen.
Esther Shalev-Gerz gjorde ett 40-tal filmade intervjuer med lokala innevånare. De fick svara på frågan ”Vilken historia är viktig att berätta idag”. Filmen visades sedan i den lokala kyrkan.
Paco Cao hade några år tidigare donerat sin kropp till nationalmuseet i Madrid som ett konstverk. Han reste till Skoghall som ett konstverk och väl där fick innevånarna låna honom. De fick dock signera ett avtal där de bland annat fick lova att skydda ”konstverket” från stöld och förstörelse.
Jörgen Svensson bjöd in till Skoghall två amerikanska poliser som aldrig hade varit utanför USA. Under två veckor patrullerade de runt i samhället i sina uniformer. De kom att bli betraktade som hjältar och celebriteter. Medierna följde dem så gott som dagligen och de blev inbjudna till olika radio och TV program.
TWO AMERICAN POLICEMEN, Skoghall 2000
In the mid-1990s, Jörgen Svensson lived in the USA, chiefly in San Francisco. There he met Anna Novakov, then professor of art history at San Francisco Art Institute, and Martin Guttmann, professor of philosophy at Stanford University, but also one of the artists in the artist duo Clegg and Guttmann. The three of them quickly discovered that they had a shared interest in working with art in the public space, in a dialogue with society’s institutions and inhabitants. This was before the concept of “Relational aesthetics” had seen the light of day. From this point of departure, the form of this group project took shape. Jörgen Svensson told them about the place where he was born and raised, Skoghall, a small industrial town in Värmland, where all of society’s institutions are located within a very limited space. Furthermore, it already had a network of connections in place, thanks to himself. Skoghall seemed like a place where it would be possible to carry out this kind of project. For different reasons, chiefly the distance between San Francisco and Skoghall, the project ended up having Jörgen Svensson as its sole leader, but in collaboration with representatives of the local society. Three international artists were invited to participate. These were Alfredo Jaar (Chile/USA), Esther Shalev-Gerz (France) and Paco Cao (Spain). Together with Jörgen Svensson, they created four individual projects that interacted with society in various ways. The name of the project was Public Safety.
Alfredo Jaar constructed an art gallery with material from the huge paper mill (one of the world’s largest) in Skoghall and placed it in the town square. In the gallery, he curated an exhibition featuring young Swedish artists. After 48 hours, Alfredo burnt the gallery to the ground, including the exhibition.
Esther Shalev-Gerz filmed around 40 interviews with locals. They were prompted to answer the question “Which story is important for you to tell today?”. The film was then shown in the local church.
A few years earlier, Paco Cao had donated his body to the National Museum in Madrid as a work of art. He travelled to Skoghall, as a work of art, and once there, the inhabitants could borrow him. However, they had to a sign a contract in which they promised to protect the “artwork” from theft and destruction, among other things.
Jörgen Svensson invited two American policemen to Skoghall. They had never been outside of the USA before. For two weeks, they patrolled the town in their uniforms. After a while, they were regarded as local heroes and celebrities. The media followed them around daily and they were invited to various radio and television shows.