Just nu visar vi sex verk som sträcker sig över nästan hundra år, med moderskap som gemensamt tema. Avbildningarna speglar inte bara samhällsutvecklingen, utan också kvinnors kamp för att förena identitet, kreativitet och omsorg.
En mamma och hennes barn, Madonnan med Jesusbarnet, är ett av de mest välkända motiven inom den västerländska konsten. Motivet är heligt, respektfullt och med ett visst mått av intimitet. Det kan läsas som en spegelbild av samhället det skapades i och dess relation till ämnet mor och barn. Tidigt i konsthistorien dominerar madonnabilderna, men med tiden blir avbildningarna mer personliga. Längre fram finner vi mer personliga avbildningar. I etsningen Sittande kvinna med barn av Gustaf Magnusson från 1915 möter vi en öm och varsam skildring, där den vuxna och barnet har ett lekfullt samspel.
Under andra halvan av 1900-talet blir modersmotivet politiskt laddat. I montern Konst på papper finner du verk av bland annat Benedicte Bergmann, Marie Louise Ekman och Anna Sjödahl. De var, som så många andra konstnärer under 1970-talet, politiskt engagerade och kämpade för lika villkor mellan könen. Ofta gick också engagemanget utanför det rent konstnärliga.

I montern ser du en av de 32 teckningarna som ingår i Bergmanns Könsrollsserien från 1975. Den illustrerar hur förhållandet mellan pojke och flicka, kvinna och man, förändras genom livet, och hur könsroller både konstrueras och upprätthålls socialt. De visar även en väg mot frigörelse från dessa roller.

Marie-Louise Ekman och Anna Sjödahl har båda genom sina verk och i media berättat om sina upplevelser av att kombinera konstnärsrollen med rollen som mamma. His¬toriskt har det varit svårare för kvinnor än för män att kombinera föräldraskap med ett konstnärsyrke. Längre bak i tiden slutade ofta kvinnliga konstnärer att utöva sitt yrke när de gifte sig eller skaffade familj, men även i våra dagar har kvinnliga konstnärer uttryckt upplevelser av att bli marginaliserade i sin yrkesutövning efter att de skaffat barn.

Den danska konstnären och författaren Dea Trier Mörch var en pionjär inom feministisk konst i Danmark. Ett återkommande tema som hon gestaltade var skildringar av förlossningar. Något som fram till 1970-talet sällan visades inom bildkonst, men som i Trier Mörchs händer blir både intimt och politiskt. I Elisabet Erikssons teckning är närheten mellan förälder och barn avbildad som nästan fysiskt sam¬manfogad. Moderns och barnets kropp smälter samman och det är svårt att avgöra var den ena slutar och den andra börjar. Precis såsom vi alla är sammanfogade med våra mödrar från början.
Visas tills vidare på Göteborgs konstmuseum.
Toppbild: Marie-Louise Ekman, Mamma, pappa (1973), BUS 2025.