Härryda station, Folke Persson
Vi står på en rödviolett perrong med spår till vänster och ett ljust stationshus skymtande bakom mörka träd till höger. Det är Härryda Station år 1933 vi får besöka genom verket. Platsen är skildrad av Folke Persson som ett stämningsfullt kvällsmotiv i ett brant perspektiv.
Folke Persson, 1905–1964, Härryda station, 1933, olja på duk, 90 x 115 cm, Göteborgs konstmuseum, inköpt 1965. Foto: Hossein Sehatlou.
Svävande ljuskällor
Några starka elektriska ljuskällor lyser upp scenen i verket. Strålkastare skiner som gula svävande punkter i fjärran ovanför spåret. Ett kallt, vitt ljus flödar från stationshuset ut över perrongen och spåren. Där finns också ett naturligt, mjukare ljus i himlen. Mot den djupblå grunden bryter några toner av i violett och grönt, så som moln kan se ut strax efter solnedgången.
Persson intresserar sig ofta för ljuset i bilden. I Göteborg hade han ateljé med utblick över hamnen. Fartyg, kranar och kajer avbildade han ofta i ett milt ljus. I de verken märks det att han lagt stor vikt vid vattenspeglingarnas och himlens färgtoner, liksom vid olika ljuseffekter.
Melankolisk grönska
Några gula blommor eller blad avtecknar sig mot den mörka grönskan till höger. Kanske är det en vår- eller sommarkväll. Det verkar stilla och tyst. Stämningen är ovanligt melankolisk för Folke Persson.
Ljuset i scenen har fångats träffsäkert, liksom stämningen. Detaljerna är mer antydda och svåra att säkert veta vad de föreställer. Persson drogs till litterära motiv, men andra tyckte bättre om hans lite mer spontana bilder. Kanske är detta en spontan bild. Den är sammanfattad i det stora hela, men ganska fri från tydliga detaljer.
Att vara på väg
Borta vid stationshuset skymtar två otydliga former, kan det vara personer? Konstnären har fångat känslan av att stå ensam och vänta på ett tåg om kvällen, men kanske säger bilden också något om mänsklig isolering i djupare mening.
Just banvallar och järnvägsmotiv är ett återkommande tema i Perssons konst. Han hade en dragning till fortskaffningsmedel, båtar och tåg, och det löfte om avfärd till främmande platser som de ger. Han tillbringade sin lediga tid i Göteborg och Bohuslän, men gjorde flera studieresor. Både ensam och med vänner gav han sig i väg till platser både nära och långt bort
Expressionistisk impressionist
Målningen är flödigt utförd i förtunnad färg och säkra vispande penseldrag. Den mörka växtligheten i bildens kanter har mjuka böljande former. Penseldragen i himlen håller en envis riktning, medan ett strängt, skarpt streck i vitt glänser till vid tågspåren.
Persson har betecknats som ”expressionistisk impressionist”. Alltså att han ”uttrycker sina intryck”. Av dessa två riktningar får man säga att hans stil främst är impressionistisk. Ibland har han en uppdriven färg och en naiv charm. Formen i verken låter han vara ganska fast. Han målade ofta porträtt, landskap från Bohuslän, banvallar och hamnbilder från Göteborg och Stockholm.