Möt en snurrande strippa i monumentalformat, hålrummet efter en berömd skulptur och en totempåle från Manhattan
Den långsmala, tvärställda Skulpturhallen med hög takhöjd är det första rum besökaren träder in i efter att ha gått uppför trappan från entrén. Här finns en mångfald skulpturala uttryck med tonvikt på det moderna och nutida. Som representanter för en klassicerande modernism står Gerhard Hennings Ingeborg och Astrid Noacks Stående kvinna, liksom Marino Marinis Ryttare. Här finns också abstrakta verk av några av den sena modernismens mest framträdande internationella konstnärer, som en mobil av Alexander Calder och träskulpturen Totem I av New York-baserade feministikonen Louise Nevelson.
Äldre modernistiska skulpturer sätts i dialog med nutida verk av bland andra Monika Larsen Dennis och Cajsa von Zeipel. Genom format och uttryck tar deras verk rummet i besittning samtidigt som de kommenterar äldre skulpturkonst. Larsen Dennis marmorskulptur gestaltar hålrummet efter figurerna i Rodins Kyssen och von Zeipels snurrande strippa med platåskor kan beskrivas som en omtolkning av den klassiska skulpturtraditionen med dess ideala kroppar i vit marmor.
