Skräckromantikens landskap.
Från Marcus Larson till Goth
20 september 2014-25 januari 2015
Med en utställning där 1800-talets nordiska skräckromantik möter dataspelens fantasylandskap och skivomslag från hårdrocksband som Black Sabbath, Dio, Entombed och Dark Tranquillity, ville Göteborgs konstmuseum se på såväl dåtidens som vår tids skräckromantik med nya ögon. Med modernismen svalnade konstvärldens intresse för romantikens känslosvall men inom populärkulturen har det däremot varit bestående och omfattande.
Att skräckromantiken är en bildgenre med rötter i 1700- och 1800-talets romantiska litteratur och bildvärld är kanske inte alltid välkänt. Inom litteraturen har författare som Mary Shelley, Bram Stoker och Victor Hugo redan under 1800-talet grundligt utforskat området i romaner som Frankenstein, Dracula och Ringaren i Notre Dame. I bildkonsten yttrade det sig i landskapsskildringar med mörka skogar, hotande oväder och forsande vatten. Ibland med tillägg av dystra slott, klosterruiner och fuktiga gravkammare.
Utställningen gav också en bredare presentation av den svenske konstnären Marcus Larson. Genom sitt livsöde – mannen från enkla förhållanden som nådde berömmelse men dog ung, utbränd och utfattig – förkroppsligar Larson den romantiska föreställningen om det konstnärliga geniet. Hans verk såldes för svindlande summor men han levde ett självförbrännande liv. Han förmådde inte förvalta sina stora inkomster och slutade dagarna i London 1864 endast 39 år gammal. Ingen kunde som Marcus Larson få den mest oskyldiga skogsglänta att verka olycksbådande. Hans landskap är skådeplats för den förgörande kamp mellan kaos och ordning som idag åter är högaktuell.
Bildtext: Marcus Larson, Brinnande ångbåt (beskuren), 1800-talets mitt, Göteborgs konstmuseum.
Se verket i sin helhet här