I oktober 1888 anlände Paul Gauguin till Arles, en stad i sydöstra Frankrike ett par mil från medelhavet. Där målade han Landskap från Arles som ägs av Nationalmuseum i Stockholm och nu finns på tillfälligt besök i franska samlingen på våning 6.
Gauguin kom på inbjudan från Vincent van Gogh som han hade lärt känna i Paris. Under nio intensiva veckor levde och arbetade de båda konstnärerna nära varandra. Det gemensamma arbetet förändrade Gauguins sätt att måla. Tillsammans med van Gogh utvecklade Gauguin ett nytt sätt att skildra landskapet som skiljer sig från hans tidigare landskapsmåleri. Han börjar framställa naturens former som dekorativa färgfält, utan att ge illusion av djup eller bry sig särskilt mycket om att återge naturen i realistiska färger. I en miniutställning visas nu tre målningar av Gauguin från mitten av 1880-talet där man kan följa förändringen.
Det impressionistiska landskapsmåleriet av konstnärer som; Corot, Cezanne, Monet, Sisley, Pisarro, och Bonnard, utfördes för det mesta ute i det fria direkt framför motivet. Gauguin däremot fördrog att måla färdigt sina målningar i ateljén och utvecklade efterhand en konststil som kallas Syntetism. Han menade att en konstnärs uppgift var att skapa en syntes av sina intryck och hellre måla ur minnet än åstadkomma en direkt avbildning. I målningen från Arles kan man se hur Gauguin börjat överge realismen. Verkligheten blir mindre betydelsefull än konstnärens vision.
Samarbetet med van Gogh blev efter hand alltmer problematiskt och avslutades hastigt efter ett gräl som fick Gauguin att sätta sig på tåget till Paris. De två återsågs aldrig mera men fortsatte att brevväxla.
Presentationen är ett komplement till den utställning med Vincent van Goghs Olivskog, St Remy målad vid samma tid, som just nu visas i en sal strax intill.
Bild: Paul Gauguin, 1848–1903, Frankrike, Landskap från Arles, 1888, olja på duk, (bilden är beskuren). Inlån från Nationalmuseum i Stockholm.